Skriv ut
Kategori: Samisk historia och religion
Träffar: 2306

{jcomments off}Samisk historia - Nomadiserande jägare (12 000 f.Kr - 8000 f.Kr.)

 

12000 – 9000 f.Kr. Brommekulturen

Jägare från en tidigare kultur, Hamburgkulturen, hade gjort jaktexpeditioner in i det som skulle bli Sverige. Men Brommekulturens jägare bosatte sig mer permanent i sydligaste Skåne. De äldsta lämningarna har återfunnits vid Segebro, vid Malmö. Det är ett 13.000 år gammalt fynd och Sveriges äldsta bevisade bosättning. Den var troligen ett ganska tillfällig läger, gjort av en liten stam som ofta flyttade med de vilda djur som de jagade. Brommekulturen rörde sig i ett landskap som nästan var tundra, men med lite björkskog Djurlivet var inte längre begränsat till arktiska arter som vildren. I markerna fanns nu också älg, järv, hjort, vildsvin, uroxe, vildhäst och bäver. I det isiga Skåne var klimatet troligen lite mer arktiskt än i Danmark, landet som Brommekulturen vandrade in från. Brommekulturens område var ganska begränsat. Förutom i det som skulle bli Danmark och sydligaste Sverige så fanns också brommestammar i nordligaste Tyskland. Gränserna mellan Brommekulturen och Hamburgkulturen (som delvis fanns samtidigt) och Ahrensburgkulturen (som kom efteråt) är svår att dra. Kanske är Brommekulturen bara en särpräglad del av Hamburgkulturen eller den första fasen i Ahrensburgkulturen. Men klimatet ändrades igen. Brommekulturen pressades söderut av den sista kända köldperioden innan istidens slut. Därmed låg det blivande Sverige öde igen. De sista resterna av Brommekulturen försvann för cirka 11.000 år sedan. Troligen gick dessa folk upp i andra kulturer, främst Ahrensburgkulturen.

Brommekulturens folk hade släktingar i hela norra Europa, framförallt i östra Europa. Det kan tyda på att Brommekulturen har östliga rötter. Att de var släkt med de tidigare Hamburgkulturen och Federmesserkulturen är troligt, men hur de var släkt är ganska outrett.

Figure 6. Inlandsisens utbredning 12000 f.Kr.

11000 – 8000 f.Kr. Ahrenburgskulturen

Klimatet var fortfarande arktiskt, men nomadiserande jägargrupper tog sig norrut, till Skåne och Västsverige och klimatet blev långsamt bättre igen. Bytet var vildren och befolkningen i södra Skandinavien var ytterst fåtalig och kringströvande, ungefär som eskimåerna i Arktis vid européernas ankomst. En ahrensburggrupp behövde väldiga jaktmarker för att kunna livnära sig. Det arktiska landet hade inte plats för många människor.

Om ahrenburgskulturen är brommekulturens direkta ättlingar eller en blandning av flera folk är svårt att säga. Folk vandrar om varandra. Bilden är komplicerad.

Figure 7. Inlandsisens utbredning 11000 f.Kr.

Från den här tiden har man i södra Skåne hittat spår från vad man kallar Brommekulturen.

Figure 8. Inlandsisens utbredning 10000 f.Kr.

Figure 9. Inlandsisens utbredning 9500 f.Kr.

Figure 10. Inlandsisens utbredning 9000 f.Kr.

(Min personliga uppfattning är att vid den här tiden (9500 – 9000 f.Kr.) invandrade från öster vad som skulle bli Komsakulturen, kanske var de ättlingar till någon rysk jägarkultur. De ryska jägarkulturerna har funnits sedan 23000 f.Kr.)

Ur ett språkvetenskapligt perspektiv kan invandringen nära istidens slut beskrivas enligt nedanstående bild. De gula ’SU’ områdena befolkades av finsk-ugrisk talande folk, de lila ’Bs’ områdena befolkades av baskisk talande folk. Samerna ’Su+bs’ invandrade längs med Atlantkusten och dessa blev influerade av de baltiskspråkiga folken. Således kan man säga att Skandinaviens urinvånare var finsk-ugriska folk och språket finsk-ugriskt.

Figure 11. Språkgruppers utbredning nära istidens slut

Figure 12. Inlandsisens utbredning 8500 f.Kr.

(Min personliga uppfattning är att först vid den här tiden (9000 – 8500 f.Kr.) invandrade från söder vad som skulle bli Fosnakomplexet, ättlingar till Ahrenbergkulturen.)

Figure 13. Inlandsisens utbredning 8000 f.Kr.

 

(Min uppfattning är att först vid den här tiden (8500 – 8000 f.Kr.) möttes kulturerna som man idag kallar Komsakulturen och Fosnakomplexet.)