{jcomments off}Samisk historia - Samerna träder in i historien (325 f.Kr. - 1500-talet)

Samerna

Det samiska folket är några tusen år gammalt och det är först på vikingatiden som de träder in i historien, men anorna är urgamla. Enkelt uttryckt verkar samerna härstamma från skifferfolken, de folk som fortsatte att leva stenåldersliv i norr när södra Skandinavien gick in i bondestenålder, bronsålder och järnålder. Men de har också en mycket stark inblandning från öster - från den kamkeramiska kulturen. De senaste teorierna tyder på att de nordliga samerna är en ganska jämn blandning av skifferfolk och kamkeramiker, medan de sydliga samerna mer är skifferfolk som blandats med sydligare kulturer likväl som lite kamkeramiker. (De östligaste samerna, i Finland och Ryssland, kan ha en ännu större andel kamkeramiker bland förfäderna.) Ytterst härstammar de helt eller delvis från kulturer som fanns i Norden för upp till 10.000 år sedan som ahrensburgkulturen suomusjärvikulturen och komsakulturen och fosnakulturen. Detta är de senaste teorierna, men ingenting är riktigt säkert. Samernas härstamning är ännu en aning dunkel. Samerna har alltid haft ett speciellt förhållande till renen, men tidigare alltid som jaktbyte. De första renarna tämjdes förmodligen för att vara lockrenar för att locka vildren inom räckhåll för jägarnas bågar. Men lockrenssystemet utvecklades till att hålla renarna som halvvilda husdjur. Rennäringen var född. Men samtidigt fortsatte delar av samekulturen med jakt och fiske och det finns än i dag samer som lever av dessa äldsta näringar.

Namnet "Sámi" har samma ursprunget som "Suomi" (finska namnet för Finland), och "Häme" (Tavastia, ett område i södra Finland) och kommer ursprungligen från det baltiska "Sämä" – området norr om finska viken(dvs. nuvarande Finland).

 

325 f.Kr

Biologiskt är samerna en europeisk inhemsk folkgrupp till vilken andra folkgrupper har assimilerat sig. Samer och finnar hade ursprungligen ett gemensamt språk.
I början av den kristna eran är finnar och samer två distinkta grupper som skiljer sig åt, både språkligt och geografiskt. Samerna praktiserade jakt, fiske och småskalig rennäring i en area från sjön Ladoga till Ishavet och från Vita havet till bergsryggen Köli. Samerna som folkgrupp har kommit till genom flera bosättningsvågor. Samerna har från 325 f.Kr. fram till 1200-talet kallats för ”phinoi” på grekiska, som ”fenni” på latin. Samerna hade på den här tiden egna samhällen däri de utvecklade sitt levebröd, religion, utsmyckning, metallsmide och handel. Under den här tiden divergerade det samiska språket till olika dialekter.

98 e.Kr

I den gamla litteraturen omtalas om ett folkslag år 98 e. Kr. av Tacitus, som kallades fenni avser finnar och ej lappar.

100-talet

Under 100-talets mitt sändes av Ärkebiskop Adalberts av Bremen en missionär, Staffan (eg. Stenphi), till hälsingarna, och denne säges ha predikat för skridfinnarna.

550

550 e. Kr. skriver grekeren Prokopius om landet lengst mot nord, Thule. Der bodde et folk som gikk på ski som han kalte skridfinner. Disse to fortalte bare hva de hadde hørt av andre.

700-talet

Den första säkra källan som nämner samer är Paulus Diaconus vid Karl den stores hov, som i slutet av 700-talet kallar dem skridfinnar. Benämningen syftar säkerligen på skidorna, och förmodligen blandas de båda folkgrupperna finnar och samer ihop.

880

En viktig källa för kunskap om de första folken som bodde i nordligaste Finnmarken är hålogalänningen Ottars berättelse(där han berättar utav egen erfarenhet) för Konung Alfred av England, av denne omkring 880 meddelad i hans överskikt av Orosius´värlshistoria, där han omtalar ett renskötande folk under benämningen fenni. En stor del av Ottars inntekter kom fra skatten han tok inn fra samene som dyreskinn, fjær, hvalbein og skipsreip laget av hval- og selhuder.

1100-talet

De første kirkene i Sápmi ble bygd så tidlig som på 1100-tallet. Men misjonsarbeidet blant samene ble ikke intensivert før flere hundre år seinere.

1251 – 1550

Norge, Ryssland(Novgorod) och Sverige kommer överens om gränslinjer och beskattningsrätter i de samiska landområdena. Finland var på den här tiden en del av Sverige och under influens av den katolska kyrkan.
Svenska Lappland expanderades ända upp till Ishavet. Skoltsamerna på Kola-halvön kontrollerades av den ortodoxa kyrkan och Ryssland (Novgorod). Ryssland hade även rätt att beskatta hela norska Finnmark. Den ryska tsaren gav skoltsamerna rätt till land och vatten och beskattade dem utifrån den mark de ägde.

1346

På en resa till norra Sverige, troligen sommaren 1346, döpte Ärkebiskop Hemming Laurentii från Uppsala, vid kapellet i Torneå ett tjugutal lappar och finnar.

1500-talet

Ursprunget till nutida renskötsel var vildrensjakt, och under 1500-talet tämjdes hela renhjordar och samerna blev renskötande nomader.

Under Kung Gustav Wasas tid (kung 1523-1560) ökade i Sverige intresset för "Lappmarken". Han var föregångare för en kolonialpolitik där beskattning av nybyggare och samer var ett led till att öka statsfinanserna. Gustav Wasa såg till att indela "Lappmarken" i samebyar, för att förenkla skattläggningen.

 

Under 1500-talet fanns styrande skick eller personer, med karakteristiskt röda kappor och fyrkantiga huvudbonader, som kallades birkarlar och som företrädesvis styrde handelsförbindelser. Om dessa hade något släktskap med samer vet man ej, men de var dock verksamma längst den norrländska kusten.