{jcomments off}Samisk historia - Kolonisationen av Norrland (1600-talet)

 

1600-talet

Under 1600-talet tilltog intresset för Norrland, och staten stimulerade och uppmuntrade kolonisation av "Nybyggen" i behovet av odling och bofasta, svenska jordbrukare.
Norrland, med sina rika tillgångar på skog och mineral, började betraktas som rikets skattkammare.
Man anser att landskapet Lappland (Ume, Pite, Lule och Torne lappmarker) grundar sig på en gränsdragning där ingen kolonisation fick äga rum och att dessa lappmarker började kallas Lappland efter en tid för att få en landskapsindelning i hela landet.

På 1600-talet fick några samer skolundervisning. Den Skytteanska skolan i Lycksele bär vittne om det.

Under 1600-talet utarbetar Johannes Schefferus också, under ledning av Magnus de La Gardie, ett företnologiskt verk, där visserligen huvudsyftet var att skilja mellan svenskar och samer, men i vissa fall ger en bra beskrivning över samerna.

1602

Samerna var permanenta ägare till sina marker för vilken de betalade lappskatt. Basen för skatteindrivningen var ett samiskt förbund. 1602 får samerna en representant i staten och svenska kungen kallar sig även ”kung över samerna i Norrland”. Samerna styrdes nu av Sveriges juridiska system, administration och kyrka.

1619

Det samiska skriftspråket härrör från 1619 och prästen Nicolaus André (Piteå) böcker (ABC boken och mässboken), språket var dock väldigt klumpigt.

1634

Samen Peder Olsson finner silvermalm vid Nasafjäll. Gruvdriften börjar i kronans regi. Samerna börjar exploateras mycket hårt. Sammanlagt behövs 24 lappar och 300 renar för malmtransporterna mellan Nasafjäll och Silbojokks hytta och ytterligare 30 lappar och 300 renar för transporterna mellan hyttan och avsättningsorten. Enbart i anslutningen till Nasafjällsgruvan slavar alltså 54 lappar och 600 renar. De utsätts för tvång och våld och dras under isen om de vägrar frakta malm med sina renar. Många samer flyr, och den samiska befolkningen minskar kraftigt i Lule och Pite lappmarker. Staten vidtar åtgärder för att stoppa lapparnas "flyktighet."

1673

Med Karl IX börjar en ny tid för de svenska lapparna, vilkas land till följd av striden om Ishavsväldet alltmera träder i förgrunden. Han gör slut på birkarlarnas ofta missbrukade makt, låter bygga kyrkor vid marknadsplatserna och bestämmer dessas läge, varav åtskilliga av Lappmarkens nuvarande centralpunkter uppstå. Av de utförliga tings- protokollen från lappmarken framgår otvetydigt att våld och orätt icke fick råda längre där än i andra delar av Sveriges rike. Nybyggesanläggningar uppmuntrades (kungl. plakat 1673 och 1695), nya kyrkor byggdes, och prästerna bosatte sig för hela året i Lappmarken.

Samiska verser kan läsas i Scheffrus verk ’Lapponia’ från 1673.

1683

Kungl. Maj:t befaller att lagmansting skall hållas i samtliga lappmarker för rannsakan om avgudadyrkan. Nåjdens trummor skall brännas. De som trilskas straffas med "spöslitande på tingstuväggen" eller få löpa gatlopp. Seitar och offerlavar rivs och de samiska heliga platserna skändas.

1695

Genom kungl. brev den 8 juli 1695 föreskrevs, att lappskatten som förut utgått i pälsverk, torrfisk etc. skulle utgöras i penningar och utgå till ett visst, för varje lappby i dess helhet bestämt belopp, som sammanskjutas av lapparna i byn oavsett förändringen i folkmängd eller förmögenhet.