{jcomments off}Samisk historia - Eugeniska rörelsen (1900 - 1950)
Allmänt
Den eugeniska rörelsen kom med darwinismens kölvatten, och genomsyrade västvärlden, i synnerhet Sverige, främst den förra halvan av 1900-talet.
Under den eugeniska rörelsen blev samerna i likhet med andra etniska grupper utsatta för kränkande studier, då deras "ras" skulle utforskas och beskrivas.
(Eugenik, eller rashygien, innebär ett försök att förädla folket genom att reducera eller eliminera spridning av anlag som med samhällsnormen eller rådande vetenskapliga rön, uppfattas som icke önskvärda.)
1902
Jordsalgsloven av 1902 slo fast at bare norske statsborgere som kunne snakke, lese og skrive norsk, og som daglig brukte norsk, kunne få kjøpe jord. Jordeiendommen måtte gis norsk navn.
1905
Efter unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905, fråntogs samerna rätten att fritt använda sina gamla betesområden. Man tvångsförflyttade även karesuandosamer, vilket ledde till "kulturkrockar" mellan olika samegrupper som talade olika språk och bedrev renskötsel på olika sätt.
1906
Isak Saba(1875 – 1921) ble den første samiske stortingsrepresentanten i 1906.
Den samiska nationalsången ’Same soga lavla’ (den samiska familjens sång) publieras detta år. Nationalsången sista vers är ”The land of the sami to the sami”.
1910
Johan Turi(1854 – 1936) publicerar ‘Muittalus Sámid birra’ (en historia om samer) I Sverige. Det är troligen det mesta kända litterära verket skrivet på samiska.
1913
Övergrepp från myndigheterna skedde till följd av nationalromantiken, då svenskar motsatte sig samernas rätt till utbildning och modernisering. Istället för vanliga skolor så byggdes kåtaskolor, enligt 1913 års nomadskolreform. ”Lapp ska vara lapp” var ett slagord som förekom. Den första biskopen i Luleå, Bergqvist, var fader till 1913 års nomadskoleproposition (han har också skrivit böcker, där man kan läsa ut hans ringaktning av samerna). Svenskan blir dominerande i undervisningen.
Ett rasbiologiskt institut etableras i Uppsala. Samerna betraktas som oförmögna att sköta sina egna angelägenheter. Lappväsendet med särskilda tjänstemän tillsätts som "förmyndare". Stortinget i Norge godkänner ett lagförslag där de bästa och mest användbara landområderna allokeras till ”vita bosättare”.
1917
Norges håller första nationella samiska konferensen i Trondheim. Norge beslutar att skapa en politisk samisk organisation.
Finland blir självständigt. I lagstiftningen inkluderades att samerna inte har någon rätt till land och vatten, det på grund av det under de senaste 200 åren inte inkommit något lagförslag rörande samiska rättigheter till det finska parlamentet.
1918
Tidskriften Samefolket är en samisk tidskrift som har publicerats regelbundet sedan 1918.
Sveriges håller första nationella konferensen för samer i Östersund.
1920-talet
Resultatet av den stora invandringen av renar kring Karesuando blev att markerna blev överbetade och på 1920-talet var en del av renägarna tvungna att flytta neråt till Västerbotten med sina djur för att kunna fortsätta med sin näring.
Enl.1920 års folkräkning var antalet lappar i Sverige 7162. I Norge var antalet lappar 20735 och i Finland 1603. Varav de renskötande lapparna utgjorde i Sverige totalt 2775 år 1920. I Norge ägnade sig omkring 1200 åt renskötsel år 1920, de flesta i Finnmarks fylke.
1923
Den betydande nedsättningen av antalet svenska renar som från och med1923 fick inkomma i Troms fylke, har nödvändigtgjort överflyttning av ett stort antal Tornelappar till sydligare trakter, huvudsakligen till Jokkmokk och Arjeplog, varifrån sommarflyttningen till Norge inte i så stor utsträckning behövde ske.
1924
I Finland försvann den ekonomiska grunden för samisk jakt kultur i och med utplåning av de viktigaste villebråden, bäver och vildren. Till följd av bristen på villebråd var inte samerna lika aktiva som förr ute i markerna. Intäkterna av skatten minskade och 1924 upphävde man beskattningen helt. Samtidigt togs samerna bort från landförteckningarna. Deras rättigheter var ”glömda” och de blev en skildring i litteraturen på samma sätt som andra infödingar under kolonialtiden. Bosättare flyttade sedan in i av samerna ”oanvända” områden och dessa beviljades vissa rättigheter till land och vatten. Några samer grundade gårdar på sitt eget område.
1925
Finlands gränsspärringar mot svenska lappars renar har i vissa avseenden mildrats genom konvention mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925.
1928
1928 års renbeteslag slog fast att samer bedrev renskötsel i samebyar. Några andra samer erkändes inte. Bofasta samers barn sattes i folkskola där de på många håll förbjöds att tala samiska. För renskötande nomadiserande fjällsamers barn fanns särskilda hushållskåtor för denna skolverksamhet. Undervisningen varade endast kortare tid och hölls på svenska.
1930
1930 sattes en pjäs upp som handlade om upproret i Kautokeino 1852.
1940-talet
Kåtaskolorna ersattes av modernare alternativ under 1940-talet (men ända in på 1950-talet fanns de ändå kvar och användes längst upp i norr).
1948
Andra världskriget blev en vändpunkt i den samiska politiken. Människor världen över upprördes över NaziTysklands rasistiska politik och Sverige kunde inte längre hålla sig med rasistiska värderingar. FNs konvention för mänskliga rättigheter gjorde det lättare för samerna att organisera sig.
